Guide till att ta hand om vandrande pinnar

Vandrande pinnar (Phasmatodea) är en fascinerande insektsordning som har förbluffat naturentusiaster och forskare i århundraden. Deras anmärkningsvärda förmåga att efterlikna grenar och blad som en naturlig kamouflage har gjort dem till mästare på att gömma sig och överleva i sina naturliga miljöer. Här ger vi en kort beskrivning för skötsel och vård av de vanligaste av dessa unika insekter.

Bakgrund

Vandrande pinnar har studerats sedan antiken, då deras kamouflageteknik fascinerade naturhistoriker. Deras förmåga att smälta in i omgivningen har gett dem ett evolutionärt försprång, vilket har lett till deras spridning över många kontinenter. Idag finns de i många tropiska och subtropiska områden, inklusive Asien, Australien, Afrika och Sydamerika. Enstaka arter finns till och med i tempererade klimat.

Livsmiljöer i naturen: De flesta arter lever i täta skogsområden, där deras kamouflage hjälper dem att undvika rovdjur som fåglar och kräldjur. De trivs särskilt i områden med rik vegetation, där de kan hitta skydd och föda. Här har de anpassat sig med en stor variation av kamouflage. De enklaste vandrande pinnarna liknar en liten vissnad kvist. Men det finns också vandrande pinnar som imiterar torniga grenar (exempelvis vandrande rosengren) och till och med några som liknar rena blad (vandrande blad).

Den minsta och största arten

Phasmatodea-ordningen omfattar omkring 3 000 olika arter som varierar mycket i storlek och utseende.

• Den minsta arten: Den minsta kända arten är Timema cristinae, som bara blir omkring 1,5 centimeter lång. Denna lilla art lever främst i Nordamerikas kustnära buskage och har en kort, mer kompakt kropp jämfört med andra vandrande pinnar.
• Den största arten: På andra sidan har vi Phobaeticus chani, även känd som Chan's Megastick, som kan nå en längd på över 60 centimeter om man räknar med de utsträckta benen. Denna imponerande art kommer från Borneo och är ett sant bevis på hur extrema evolutionära anpassningar kan vara.
  
  

Terrariet

När du håller vandrande pinnar som husdjur är det viktigt att återskapa deras naturliga miljö så exakt som möjligt. Deras terrarium ska därför vara minst tre gånger så högt som insektens längd, då de behöver plats för att hänga fritt, särskilt när de ömsar skinn. En hög, välventilerad behållare med ett fuktigt mikroklimat är optimalt. Bottenmaterialet kan med fördel fyllas med terrariejord, där man sedan kan lägga till små organismer som hjälper till att hålla det rent (se artikeln om det bioaktiva terrariet).

Terrarieinredning: För att ge dina vandrande pinnar en trygg och stimulerande miljö kan du inreda terrariet med naturliga grenar och levande växter. Grenarna gör att de vandrande pinnarna har något att klättra i och ömsa skinn ifrån. Växterna ser både snygga ut och hjälper till att höja luftfuktigheten. Som bra terrarieväxter tillsammans med vandrande pinnar kan nämnas klätterfikus, dvärgficus, slideranka samt mossa.

Fuktighet och temperatur

Luftfuktighet är en avgörande faktor för vandrande pinnar, och de flesta arter kräver en relativ luftfuktighet på 60–80 %. Det kan uppnås genom att spraya terrariet med vatten ett par gånger i veckan med en blomspruta. Detta kommer också ge de vandrande pinnarna möjlighet att dricka de droppar som sätter sig runtomkring. Använd gärna demineraliserat vatten, eftersom man då slipper kalkfläckar på rutor och växter.

Temperatur: De flesta arter föredrar temperaturer mellan 20–25 °C, vilket betyder att ett vanligt rumsklimat som regel är tillräckligt. Om det behövs kan du använda en värmematta för att höja temperaturen, men var försiktig så att du inte överhettar terrariet. För en del arter kommer temperaturen ha betydelse för hur snabbt djuren utvecklas. Vid lägre temperaturer kommer djuren att leva något längre (men utvecklas långsammare).

Foder

Vandrande pinnar lever av blad från en rad olika växter. De vanligaste födokällorna inkluderar björnbärsblad, ekblad, syren, hallonblad, rosblad och eukalyptus. Se till att bladen är fria från bekämpningsmedel och tvätta dem alltid noggrant innan du ger dem till dina insekter. Testa dig gärna fram för att se vilka blad som fungerar bäst. Under vintern kan det vara en utmaning att hitta föda/blad. Björnbärsblad kan under milda vintrar ha gröna blad hela vintern igenom. Alternativt kan man skörda blad och lägga dem i frysen för att använda dem under vintern. Där håller de sig dock inte fräscha särskilt länge. En annan möjlighet är att plantera vaktelbär (Gaultheria shallon eller andra Gaultheria-arter), då de är vintergröna. Många blomsterhandlare har även dem.

För att hålla bladen fräscha så länge som möjligt kan man ta en glasburk. Borra ett par hål i locket, fyll burken med vatten och stick sedan ner pinnarna i hålen.

Utfodringsrutin: Byt ut bladen regelbundet så att de alltid har färsk och saftig föda. Vissa arter kan vara kräsna, så det är viktigt att ta reda på vad just din art föredrar.

Hantering och interaktion

Även om vandrande pinnar kan hanteras måste det göras försiktigt. Deras kroppar är sköra. När du lyfter dem ska du göra det långsamt och försiktigt, och låt dem klättra upp på din hand i sin egen takt. Det är inte ovanligt att en vandrande pinne kan sakna ett ben eller ett spröt (kan hända vid ömsning eller vid olyckor). De kommer dock långsamt växa ut igen, varje gång djuret ömsar skinn.

Var uppmärksam: Många arter kommer helt enkelt att frysa fast eller låta sig falla till marken om de känner sig hotade, så undvik plötsliga rörelser som kan skrämma dem. Vissa arter kan till och med utsöndra ett ämne som luktar illa.

Ömsning

Vandrande pinnar ömsar skinn flera gånger under sitt liv. Det är så de växer sig större. Denna process kallas ecdysis, och det är viktigt att de har en hög luftfuktighet i terrariet för att göra ömsningen lättare. Under en ömsning hänger de ofta från en gren, och det är avgörande att inte störa dem vid det tillfället. Efter ömsningen kommer det oftast att hänga kvar en tom "kopia" av djuret. Det är inte ovanligt att det gamla skinnet blir uppätet för att utnyttja så mycket näring och mineraler som möjligt.

Eftervård: Håll uppsikt på att de har ömsat hela huden och att det inte finns några rester som kan hindra deras rörelser. Om problem observeras kan man försöka höja luftfuktigheten ytterligare eller i nödfall försöka ta bort resterna med en pincett (rekommenderas dock inte).

Förökning

Många arter av vandrande pinnar kan föröka sig både sexuellt och asexuellt (partenogenes), vilket betyder att honor kan lägga ägg utan befruktning från en hane. I de fallen kommer ungarna att vara exakta kopior (kloner) av mamman. Väldigt många av de arter som hålls i fångenskap förökar sig uteslutande partenogenetiskt (endast honor) och för många arters vidkommande finns det inga hanar kvar i det vilda.

Äggen liknar ofta små frön eller avföring och kan därför vara svåra att se. Många arter gör också en rörelse med bakkroppen när ägget läggs för att kasta iväg dem så långt som möjligt. Ägg från vandrande pinnar kan ta flera månader (upp till år) att kläckas, beroende på art och miljöförhållanden. Generellt är befruktade ägg snabbare att kläcka än obefruktade. Äggen förvaras på samma sätt som de vuxna (dock gärna lite torrare). En rolig detalj är att de nykläckta ungarna oftast inte alls liknar de vuxna vandrande pinnarna. Som helt små efterliknar de oftast små myror eller skorpioner. Detta försvinner dock efter de första par ömsningarna.

Avslutning

Vandrande pinnar är superbra husdjur för både barn, nybörjare och entusiaster. De är lätta att utfodra, kräver inte särskilt mycket plats och man kan lugnt åka på semester utan att behöva oroa sig för om de överlever. Därtill är de vackra, förunderliga och intressanta djur som kan ge upphov till massor av lärdom och goda upplevelser.

- Lycka till!