Gårrosgren (Extatosoma tiaratum)

• Latinskt namn: Extatosoma tiaratum
• Danskt namn: Vandrende rosengren, vandrende pind
  
• Engelskt namn: Giant Prickly Stick Insect, Macleay's Spectre, Spiny Leaf Insect
  

Extatosoma tiaratum, även känd som Vandrende rosengren, är en av de mest imponerande och unika vandrande pinnarna. Denna fascinerande art är känd för sitt taggiga utseende och märkvärdiga kamouflage, som får den att likna en torkad bladgren eller en taggig kvist.

Ursprung

Extatosoma tiaratum härstammar från Australien och Nya Guinea, där den lever i skogsområden och regnskogar. Den trivs i en varm och fuktig miljö där dess naturliga utseende hjälper den att undvika rovdjur.

Utseende och egenskaper

Vandrende rosengren är känd för sin imponerande storlek och taggiga kroppsstruktur. Honorna kan bli upp till 20 cm långa, medan hanarna är något mindre och slankare. De har en brun eller grönaktig nyans som ytterligare hjälper dem att smälta in i sin naturliga omgivning. Trots det taggiga utseendet är de inte farliga och man kan inte sticka sig på taggarna.

Honor

• Större och mer robusta än hanarna.
• Har stora, taggiga kroppsutskott som liknar torra blad eller taggar.
• Är generellt mer stationära och rör sig långsammare.
• Har korta, rudimentära vingar som inte kan användas för flygning.

Hanar

• Mindre och slankare än honorna.
• Har en mindre uttalad taggig kroppsstruktur.
• Har fullt utvecklade vingar och kan flyga.
• Är mer aktiva och rör sig oftare runt i terrariet.

Könsmognad och reproduktion

Könsmognad Extatosoma tiaratum uppnår könsmognad ca 6–12 månader efter kläckning, beroende på temperatur och matförhållanden. Under denna period genomgår de flera hudömsningar, där de växer och utvecklar sitt karakteristiska utseende. Hanarna uppnår könsmognad före honorna och har en kortare livslängd efter att ha nått könsmognad. En lustig detalj är att nymferna precis när de kläcks efterliknar små svarta myror och bakkroppen är dragen över ryggen, nästan skorpionlikt. Efter den första hudömsningen börjar de dock likna "riktiga" vandrande pinnar.

Äggkläckning Efter parning lägger honan ägg, som behöver en inkubationstid på omkring 4–9 månader innan de kläcks. Honan kan lägga upp till tre ägg om dagen. Äggen måste hållas vid en konstant hög luftfuktighet och en temperatur på omkring 25°C för att säkerställa en lyckad kläckning. De kan dock även hållas vid rumstemperatur, varvid det bara går lite långsammare. Äggen kan placeras på ett fuktigt substrat som vermiculite och hållas fuktiga genom att spruta med vatten ett par gånger i veckan.

Denna art kan föröka sig partenogenetiskt. Det vill säga utan parning, varvid ungarna kommer ut som kopior av sin mor. Ägg som inte är befruktade tar oftast längre tid på sig att kläckas.

Skötselråd

Terrarium För att ge de bästa förhållandena ska du använda ett terrarium som minst mäter 45 x 45 x 60 cm. Det är viktigt med god ventilation och en fuktig miljö. Terrariet ska också ha tillräcklig höjd så att de vandrande pinnarna kan ömsa skinn utan att slå i botten.

Substrat Ett bra underlag ska bidra till en hälsosam miljö och till att höja luftfuktigheten. Det kan vara kokosfiber eller blomjord blandat med blad, samt tillsats av bioaktiva djur till bottenmaterialet. Vi använder uteslutande specialjord för terrarier och har bioaktiva djur i alla våra terrarier med vandrande pinnar.

Temperatur och luftfuktighet Den ideala temperaturen ligger mellan 22–26°C under dagen och kan sjunka till 18–20°C på natten. Denna art trivs fint vid rumstemperatur utan extra värmetillförsel. Luftfuktigheten bör hållas omkring 70–80 %, vilket kan uppnås genom daglig finfördelning av vatten i terrariet med en vattenspruta.

Utfodring Vandrande pinnar är växtätare och kan matas med blad från eukalyptus, hallon, björnbär, ek och rosenbuskar. Det är viktigt att säkerställa att bladen inte är besprutade med bekämpningsmedel. För att bladen ska hålla sig fräscha längre kan de stickas ner i ett glas med vatten, täckt av plastfolie med små hål. En bättre lösning kan vara en syltburk där man har borrat hål i locket för bladen. Det är nämligen viktigt att de vandrande pinnarna inte kan falla i vattnet och drunkna.

Under vintern kan det vara svårt att hitta lämplig föda. På vissa platser kan björnbär vara vintergröna. Alternativt kan man frysa in björnbärsblad under sommaren och ta fram dem under vintern. De upptinade bladen håller sig dock inte så länge. Andra alternativ är de så kallade vaktelbär eller salal-växter (Gaultheria), som är vintergröna och bra vinterfoder för vandrande pinnar. De kan dock vara svåra att hitta.

Underhåll Rengör terrariet regelbundet genom att avlägsna eventuell avföring och gamla blad. Observera att äggen från de flesta vandrande pinnar kan likna deras avföring!

Hantering Även om vandrande pinnar är harmlösa bör de hanteras med försiktighet. Deras sköra kroppar kan lätt skadas, så använd mjuka rörelser och låt dem kravla på din hand i stället för att greppa tag i dem. Trots det taggiga utseendet kan de vandrande pinnarna utan vidare hanteras med lite försiktighet.

Fascinerande fakta

• Vandrande pinne har en enastående förmåga till regenerering; den kan växa ut nya ben om den förlorar ett.
• Deras naturliga kamouflage är en av de mest effektiva försvarsmekanismerna i insektsvärlden.
• Honorna utsöndrar ett doftämne för att locka till sig hanar under parning.
• När honan ska lägga sitt ägg gör hon ett vipp med bakkroppen för att, som en katapult, slunga ägget så långt bort som möjligt. Detta både för att öka spridningen och för att inte locka till sig rovdjur. I terrarier kan detta ibland höras som små "klonk" när ägget träffar terrarierutan.

Vandrande pinne (Extatosoma tiaratum) är en idealisk art för både nybörjare och erfarna insektsägare. Deras imponerande utseende och fascinerande beteende gör dem till ett spännande tillskott till varje terrarium.

OBS: Alla våra vandrande pinnar går på ett bottenmaterial av premium terrariejord

- Se även vår artikel om skötsel av vandrande pinnar.